Skjutboken: Torsdagens träningspass

Jag har insett att bågskytte inte bara är att nocka pil, dra och sen släppa. Eller jo, det är det. Under förutsättning att du gör allt rätt och exakt likadant varje gång. Det gäller självklart oavsett om du har sikte eller inte på bågen. Jag tycker att (förlåt alla bågskyttar MED sikten) att det är än mycket viktigare om du skjuter instinktivt. Då har du inga referenspunkter att gå på utan kopplingen hjärna/öga/arm får göra jobbet istället. Ska man ge dessa sikteskopplingar en ärlig chans att kunna beräkna projektilbanan så gäller det att du gör likadant varje gång…

Denna kvällen på klubben blev ett litet meckartillfälle både med bågarna och formen för att få fixat till de fel jag olyckligt har jobbat in utan att veta att det var fel. (Det är så förbannat skönt att ha bågskyttar runt om som kan ge tips och råd!)

Jag skjuter instinktivt. Det där som många kallar ”stinkskytte”, ”flumskytte” eller ”mumbojumboskyttet” och inte använder sikte utan tittar på målet, fokuserar och släpper pilen. Skjuter på känsla så att säga.
Jag har upplevt att träffarna sitter konstigt och väldigt mycket vänster om sikteslinjen med recurven och, för mig, helt oförklarliga missar.

Jag kan ju säga att det gäller för det första att ha en korrekt stränghöjd! Inte ligga 20-30mm under rekommenderad höjd! Sen en sådan rolig sak som nockläget (rent för lågt) och vi ska inte prata om ankringspunkten! Till detta ett släpp som inte är konsekvent. Många faktorer som spelar in och bråkar.
Då är det skönt när du kommer på lösningen och ser en positiv effekt på träffbilder, samlingar och till sist pilens flykt i luften!

Nu har jag rättat till de mekaniska delarna och ska lägga energi på att öva/träna in korrekta, konsekventa släpp och börja använda den nya ankringspunkten. Långfingertippen i mungipan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *